en kärleksförklaring

tisdag, september 15, 2009

Morgonstund

Jobbar mitt första dagpass på över en månad. Ångesten infinner sig helt kort när klockan ringer och det är beckmörkt i rummet. Jag hade förträngt att mörkret och hösten knackat på. Sovit dåligt såklart.

Men så, mitt i frukosten. Den första strimman ljus över horisonten. Tackar Gud för solen och österfönster. Djupt andetag.

Fast ändå. Tänker. Älskling, kom hem. Vill vila i dina trygga armar igen. Det är hos dig jag hör hemma och jag har så många kyssar att ta igen. Höra dig viska alla kärleksförklaringar i mitt öra. Spendera en hel dag i sängen, ligga och prata och skratta. Jag saknar dig, kom hem. Snart.

onsdag, september 09, 2009

Citerat Sara P, 17 år ung

"Ingen lämnar himlen hur mycket den än tycks öppna sig
Hur kan du då lämna mig när jag gråter?"

Vissa saker slutar aldrig gälla, vara giltiga, vissa saker blir aldrig likgiltiga utan gör lika jävla ont varje gång, varje år, hur vuxen man än blir och hur mycket man än försöker.

& för att citera Morrissey:


"As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

And there is no point saying this again
There is no point saying this again
But I forgive you, I forgive you
Always I do forgive you"

tisdag, september 08, 2009

Början är slutet på något gammalt... eller vänta...

Röker den sista halva cigaretten. Den smakar förjävligt. Det är bra, då är det lättare att sluta.

Men, i ärlighetens namn, det är ju aldrig att sluta med något som är svårt. Det svåra är att inte börja igen.

Sedan 25/7: 23 cigaretter. Varav 20 den senaste veckan. Vi kan sammanfatta att perioden 25/7 till 31/8 gick bättre än den senaste veckan. Nya tag.

Note to self: Man får trilla dit och trilla tillbaka, bara man reser sig upp igen och tar nya tag. Det är dags för nya tag.

Joan O, sista gången, jag svär:

If you were faced with him,
in all his glory,
what would you ask
if you had just one question?

Citerat Sara P, leg ssk

När de ringer från jobbet och säger "Hej, bra att du mår bättre, kan du jobba kväll torsdag-söndag och sen förresten är det utbildning måndag och tisdag och sen ska du jobba dagpass onsdag-fredag!".

Man drar lite efter andan och tänker "hjälp". Men att man ändå dras med. Att det ska bli så roligt med utbildning och att jobba dagpass igen. Att jag får samma grupp hela långhelgen och det blir skönt.

& samtidigt: Pluggar nya kursen, det är så spännande. Mitt huvud är som en svamp som suger åt sig och växer. Mitt hjärta är öppet för nya lärdomar. Allt, allt vill jag möta.

Jag är ung och ivrig, jag tror det är bra. & för att citera Joan O igen:

If God had a face,
what would it look like?
And would you want to see it,
if seeing ment that you would have to believe?

måndag, september 07, 2009

Citerat Joan Osbourne

If God had a name -
what would it be?

And would you call it to his face?

torsdag, september 03, 2009

Om det här är hösten måste döden va på väg?

För att förvränga lite Lundell. Det regnar ute. Jag somnade halv ett igår. Vaknade nu, elva timmar senare, dödstrött. Har drömt och drömt. & vaknat däremellan. Mycket i huvudet nu.

Dagar som de här är arbetsrollen ljuvlig. När man inte ryms i sig själv och potentiellt blir galen av sina egna tankar känns arbetsrollen som en lätt, luftig, rymlig sommarklänning och det är skönt. Att få slippa sig själv ett tag. Att få koncentrera sig på arbetet, brödfödan. Patienterna, deras anhöriga.

I yrkesrollen är det lätt att ta lätt på allting och jag blir inte ens förnärmad när den dementa damen frågar mig om jag ska ha barn, utan jag kan skratta hjärtligt och säga "nej, jag har bara ätit alldeles för god mat". Det är dessutom inte det värsta jag hört av dementa damer, när jag var nyss fyllda 20 trodde en patient att jag var lite över 60. & att hon själv var 20.

Men nej, jag är ung och icke-gravid. Mitt huvud är tungt av tankar och därför är det skönt att lämna det hemma. Jag dricker mitt kaffe och ger katterna mat. Letar efter lugnet inuti, mitt innersta, kärnan.

Tålamod. Tåla mod. Att modigt tåla.

Allt vad du slänger över mig, alla utmaningar. Det är min väg, mitt sätt. Om du inte har vett att uppskatta det... då kan jag inte göra något mer för dig.