Klok redan då, nu som då

"25/7-01

Sjön. Hopptorn, tre höjder. Den första mest för att det är kul. Den andra för att visa att jag vågade. Den tredje för att jag fortfarande har chansen att möta mina rädslor - en dag är det för sent"

14 år gammal och redan ganska klok på livet. Jag ska ta mig själv på orden.

"7/8-01

Alla människor har en baksida. Jag har två.

En enkel mening som ger mig insikt om vilken människa jag är. Att jag har valt en väg som är dubbelt så svår som många andra jag kunde ha valt. Det finns så mycket i underton, under ytan. Kanske kommer jag att förstå allt till slut? Kanske kommer jag någon gång till ett stadie i mitt liv när jag lärt känna hela mig själv?"

"5/10-01

Verkligheten kallar, drar och sliter. Måste gå, måste lämna. Verkligheten kallar mig.
Men du kallar mig älskling...

Minnena består, kan inte röra mig, paralyseras av dig. Tanken på dig värker i hela min kropp. I din frånvaro växer tankar fram som jag inte visste att jag hade. Det skrämmer mig, snälla, låt mig dela dem med dig"

Eller kanske min favorit:

"22/10-01

Älskar är ett mycket relativt begrepp, så låt oss vara mycket, mycket relativa"

& så första besvarade kärleken.

"15/5 -02

Jag är rädd. Rädd för ovissheten och rädd för mig själv. Min kropp är apatisk, likgiltig, när den borde haft all energi i världen att hoppa och dansa av glädje. Jag ligger inbäddad i någonting, chocktillstånd, och jag vet inte när jag kommer vakna eller hur jag ska få någonting att fungera. Hur ska jag kunna balansera?

Längtar efter att få stanna, hela natten, att inte bli tvungen att lämna dig på telefonlinjens ekande brus för att tänka, längta drömma... & fattar du hur jag slits, när du ändrar tonläge på rösten. Sänker till nästan en viskning och säger att du saknar mig. Att du vill att jag ska komma till dig. Det enda jag vill just nu är att få vara hos dig.

Men det känns inte som att detta kommer hålla så länge. Jag är rädd som fan, rädd att sånt här går sönder så jävla lätt. Rädd att han ska tröttna på mig för snabbt. När jag är hos dig är allt bra. Det är nu, så här i eftertanken, som jag blir orolig och rädd och det spökar i mitt huvud"