Bättre dagar

Självklart kommer det bättre dagar. Dagar då jag vaknar lugn, lagar frukost i lugn och ro och inte ens tittar mot balkongen eller cigarettpaketet. Dagar då jag ger injektioner själv och är stadig på handen, delar svåra mediciner och har noll fel när de kollas. Någon försöker med en kuggfråga men jag svarar perfekt och han ser förvånad ut.

Dagar då jag inte tar någon skit ens från mig själv. Det är väl bara så att behovet av att skriva är större när det är illa.

Imorgon är jag ledig, det är Valborg och jag ska träffa mysiga vänner och grilla och titta på bål. Har dessutom blivit lovad nattligt sällskap och tror mig kunna flirta mig till lyx-frukost med frallor och dyra pålägg.

Jag citerar en mycket vis och välsjungande man: "Vi kan om vi vill men vi kräver support".

Jag kräver support. Sen presterar jag max och förvånar till och med mig själv. Perfekt.