Trött!

Fatta att jag är TRÖTT. Dessutom till bredden fylld med ångest, tilltagande magsår och en stark ovilja till allting som gör att jag måste gå upp sisådär fem-sju timmar för tidigt. Hade inte Martin funnits och tröstat hade jag nog stannat kvar i sängen - typ på livstid.

Sängliggande... är inte det ett yrke egentligen?