En gång till, vad gör jag!?

Jo, jag äter popcorn trots att jag inte kunnat vare sig träna eller promenera och spelar av min käre far lite pengar på Texas Hold'em. Han har någon fåfäng önskedröm om att någon gång vinna oftare än han förlorar mot mig - jag ler och säger sockersött att poker, det är ett skicklighetsspel. Jag är bättre än honom och han vet om det. Jag försökte räkna ut hur mycket jag ligger på plus - gissningsvis fem eller sextusen. Och jag har spelat i ungefär ett år. Det är ingen årsinkomst att leva på direkt, men ett schysst tillägg till den årinkomst som inte heller går att leva på från CSN.

Nu har jag tagit mod till mig och anmält mig till högskoleprovet. Det kombinerat med ett betyg i spanska 4 och lite pluggande såhär mot slutet av gymnasie-tiden ska ge mig iallafall tillräckligt många möjligheter för att jag inte ska känna mig uttråkad. Oavsett vad jag gör nästa år har jag lovat mig själv att det ska vara något som känns bra, som jag vill göra.

Nu ska jag anstränga mig för att inte kräkas upp popcornen och istället tvätta håret och försöka få någonting gjort. Antingen något vettigt eller också iallafall sömn.

Ps: Naturligtvis menar jag inte kräkas upp popcornen med vilje. Jag mår så illa att jag faktiskt är orolig att kroppen ska börja kräkas alldeles av sig själv. Jag är så mäkta trött på ätstörningar och alla halvätstörda tjejer som mycket hellre än den perfekta kroppen vill ha uppmärksamhet att jag inte tror att jag hade kunnat förmå mig att kräkas om jag så körde ner hela handen i halsen.

Men jag borde ätit mindre popcorn. Då hade jag mått mindre illa och inte behövt tänka på ätstörningar utan kunnat koncentrera mig på viktigare saker. Som att tvätta håret, till exempel.