Tänkte bara tillägga...

...att ifall någon som läser dethär känner sig som en vänlig själ så kommentera. Vet jag att någon läser kanske det kan hålla kvaliteten på det jag skriver uppe. Med lite tur.

Nu ska jag bege mig ut på en promenad, ska försöka gå ett par kilometer iallafall. Sen ska jag till lägenheten, har fått nycklar dit nu och jag börjar känna mig hemma där. Om jag känner Martin rätt kommer det verkligen behöva diskas. Om han visste att jag rymmer en kärleksförklaring också till smutsig disk skulle han kanske inte låta sådär smått skuldmedveten och överväldigande tacksam varje gång jag diskar. Jag känner mig vuxen, oberoende och ansvarstagande när jag diskar. Dessutom är det en av de få gånger jag kan fundera på alla dedär sakerna jag behöver få fundera över (kommer världen gå under snart? kommer det vara utomjordingar som tar över planeten och utrotar vår art då? hur många klockslag blir egentligen något baklänges? finns det matematiska formler för det?) i lugn och ro utan att ha dåligt samvete.

Men jag tycker om när han låter sådär smått skuldmedveten och överväldigande tacksam. Jag tror att jag gör detsamma när det kommer till en del saker han gör som han egentligen inte har något emot att göra.

En kärleksförklaring till alla gånger vi gör varandra små tjänster bara för att underlätta lite eller locka fram ett leende i någon annans vardag. Leenden är guld värda.