Dödstrött

Dödstrött men känner ändå inte för att sova. Lägenheten ser helt uppochner-vänd ut, hur mycket jag än städar och diskar blir det stökigt lika snabbt igen. Det är iallafall dags att sova nu, även om jag inte vill. Han har lämnat en tröja i sängen och jag älskar att han vet att jag inte kan somna utan hans doft någonstans i bakhuvudet. Jag älskar att ligga och gosa med hans tröja hela natten tills han kommer hem på morgonen och kryper ner till mig i sängen.

Egentligen är det sjukt, att han går och lägger sig när jag stiger upp. Men dendär lilla stunden när han precis kommit hem, innan jag måste gå upp, den är guld värd.

Imorgon är det dags att ta tag i tvätt och packning. Snart, snart är jag i solen!