Bara en

Bara en kan sjunga så att jag gråter. Det här rörde mig till tårar och gav mig otroligt hopp, inför hösten som egentligen redan är här. Jag citerar:

I det allra största tysta ljuset står jag
Oktoberluften runt mitt huvud bränner
Det vita kalkstenskalla vinet säger:
Jag har överlevt det här

& järnet böjde sig för vindens motfall
Jag borrar blod i den här årsringen av metall
Men ögonlockets mjuka mörker säger:
Jag har överlevt det här

Från cirkelns mitt går oräkneliga vägar
En slungbolls kraft över viljans platta ängar
Förvånad står jag vid den yttre ringen, tänker:
Jag har överlevt det här

För jag låg slagen mot den hårda marken
Kanske var det jag som gav den första sparken
Men där nere där man kryper tar man ingenting personligt
Allt är överlevnad där

I det allra största tysta ljuset står jag
& i min skugga ser jag nåden, tror jag
Så nära vinna och förlora är man
& jag har överlevt det här