Trött

Trött på att bli granskad och ifrågasatt. Trött på fördomar och intolerans. Trött på känslan av att ingen står på min sida. Fest på gång och jag borde vara glad men är bara trött. Trött och lite ledsen. Ja, jag kanske hade behövt att han stod på min sida någon gång. Trött på att stå ensam. Denhär städningen som behövs så väl känns överväldigande. Jag behöver visst gråta?

Jag hade kanske bara behövt få vräka av mig utan att bli dömd och ifrågasatt. Vill bara lägga ner. Ingenting här duger till åt någon.

Det är vi mot dem, du mot mig och jag vill bara enas.

Allt är oense.
& jag står ensam mot en värld som håller för öronen och vägrar förstå.

Fan då.