You don't wash your dirty laundry in public

Jag kan kort och med några få citat förklara för er varför jag inte kan fortsätta blogga. Det är till syvende och sist ganska enkelt. För att citera Kent:

"& gäst ikväll är Jesus,
han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas
och Ramlösa blir vin
Han berättar om sina vapen,
sin tid i Saint Tropez
Om att ge sig själv en chans,
om sin nya Z3
I en värld av idioter står han först i kön
Han berättar framför kameran
om hur han bytte kön
Eller nåt helt annat,
som också är privat
Om alla dem han älskat,
& de han bara sög av
Han sa alltid nej,
men ingen, ingen, ingen, ingen hör"

Det är lätt att drabbas av storhetsvansinne, att tro att man är någon och att ens vardag (tristess eller äventyr, all the same) intresserar någon annan. Men inte är det vardagen och tristessen som intresserar utan de eventuella hemligheter och utvik av det mest privata som alltid slinker ur en när man sitter och skriver.

& för att citera en konservativ mamma i filmen "Mona Lisas leende" som det säkert inte är PK att tycka om:

You don't wash your dirty laundry in public.

Over and out, med förhoppning att ni som tycker att min vardag (tristess eller äventyr, all the same) är intressant fortsätter ringa och fråga om jag lever.