Vräker av mig

Vräker av mig allt på någon jag inte ens känner. Han vill berätta om en ny tjej och jag lyssnar så gärna om jag får kasta av mig skulden och bördan jag bär på. Alla är arga och avvisande och jag är ingen ängel alls, men någonstans måste orden ta vägen.

Jag har känslor jag inte visste jag hade och allt som annars varit självklart försvinner och jag har ingen roll, ingen känsla, ingen kärlek.

Jag hatar de jag borde älska, älskar de jag borde hata. Längtar efter de jag redan glömt och skriker mig hes bara vid tanken på de jag håller nära hjärtat.

Var är alla klara vägar?
Vems nummer är det jag ringer om natten, och varför?

Varför tänker jag på dig nu?
Varför vill jag inte tänka på dig, längre?