Skolan

Sitter i skolan och väntar ut regnet. Vad bättre göra än att blogga? Om jag bara haft något vettigare att skriva om än regnet, kanske... Börjar känna mig hemma här. Börjar känna igen namn och människor och rum och våningar. Kalendern är fullbokad. Jag har aldrig gjort så mycket som jag gör just nu. Sanningen är att jag trivs. Visst är jag trött på morgonen och visst känns det lite löjligt att börja gäspa halv tio på kvällen... men över lag så trivs jag.

Imorgon ska vi försöka göra större delen av grupparbetet och så runda av på fredag innan det ska lämnas in. & imorgon kommer VG-uppgiften ut. Läser, lyssnar, tar in. Den stora skillnaden från gymnasiet, det som är avgörande för mig och min motivation, är att föreläsarna inte gör anspråk på Sanningen med stort S. En mening börjar aldrig med "Såhär är det" och slutar aldrig med "och så är det". Det som ska läras in är inte fakta och sanning utan olika tankesätt och strategier för att närma sig ett problem och lösa det på det för situationen bästa sättet. Inte det rätta sättet, eller det sanna sättet. Utan det som efter noga övervägande verkar bäst.

Det ironiska i att svenskaläraren som under gymnasiet gjorde sitt bästa för att pika mig och trycka ner mig hade rätt i det sista han sa till mig: "Du kommer trivas bättre på högskolan än här".

Dagens andra ironi: Jag som trodde att regnet skulle gå att vänta ut tittar nu ut på ett ännu värre ösregn. Suck. & jag som inte ens äger ett paraply.