Kaos

Min mamma sa "Det här är det jävligaste jag någonsin sett". Jag är böjd att hålla med. Jag har inte varit ute ur hans lägenhet och liv en vecka ens, och resultatet var på ett sjukt och deprimerande vis tillfredsställande. Hans liv är kaos utan mig.

Jag lämnade nycklarna och tog min favorittröja som födelsedagspresenten jag aldrig fick. Stängde dörren bakom mig. Grät inte. Ingen har legat på min plats i sängen förutom hans egen ångest och hans kaos. Ingen har rört vid det jag så länge ansåg vara till hälften mitt. Jag skiter i om han knullar nån annan brud för att försöka glömma, jag kan egentligen inte klandra honom för det.

Däremot den som somnar i mina täcken, i famnen som var min, den som diskar alla glas och tallrikar jag rört vid, plockar i hans liv som jag brukade göra... Hon bör inte korsa mina vägar.

Han är olyckligare än jag.
Ja, naturligtvis.