Tre veckor

Nu är det ganska precis tre veckor sen jag fick nog, packade ihop mina saker, rökte tre cigg i hans lägenhet och gick min väg. Ganska precis på minuten. På något bisarrt vis har jag inte riktigt förstått det än. Jag trevar fortfarande efter honom när jag vaknar.

Jag har liksom tappat kontrollen. Jag vet inte vad jag vill. Det finns ljusa och bra stunder men i grunden ligger en förvirring som inte går att beskriva i ord. Någon slags känsla av att det bara är en mardröm eller illusion. Jag kan inte ta in att han är borta, det gör fortfarande för ont.

Försöker ta in tystnaden efter hans ord. Tomheten efter allt han gjorde, även det dåliga och hemska. Den spränger mig inifrån och ut. Ett tomt leende. Till och med när han gjorde mig illa var han iallafall där. Jag trevade inte förgäves när jag vaknade.

Har spenderat hela dagen idag i sängen.
Ni vet en sådan där dag.

Det blir väl bra igen, va?