Lever med

Jag lever med en tudelad människa. Med en man som har två ansikten. Han kan sitta bakom mig sent om kvällen vid havet för att ge mig lä, hålla mig hårt i sin famn för att ge mig värme och viska i mitt öra för att ge mig tröst.

Samtidigt kan han utan samvetskval sitta och prata med en annan kvinna och ljuga om mig, förnedra och ringakta mig och allt vi har.

Plötsligt förstår jag var min svartsjuka kommer ifrån. Den vilar på min intuition. Jag vet vad som händer bakom min rygg, egentligen.

Det här måste sluta. Annars går jag under.